Reseberättelse från Japan: Hiroshimas många berättelser

I oktober 2025 reste jag, Trine från marknadsavdelningen, till Japan för allra första gången. Vanligtvis är det jag som skriver dessa introduktioner till mina kollegors upplevelser på våra resmål runtom i världen, men den här gången var det faktiskt min tur. En resa till Japan bjuder på så många intryck att det är svårt att välja vad man ska lyfta fram. Men det var ändå Hiroshimas historia som jag allra helst ville berätta om.

När man reser till Japan slås man av de otaliga historiska sevärdheter som alla har sin egen del i landets rika förflutna: om shoguner, samurajer och kejsare från svunna tider, om maktskiftet mellan Kyoto och Edo (dagens Tokyo), och om huvudpersonerna i de olika fejderna som format landet.

Redan från det ögonblick jag anlände till Hiroshima gjorde staden intryck på mig. Kanske berodde det delvis på det strålande vädret, och att vägen från stationen till hotellet var lätt att ta sig fram på även med en tung resväska. De flesta upplevelser blir helt enkelt lite bättre när solen skiner.

Hiroshima bjuder förstås på några klassiska sevärdheter, som det pittoreska Itsukushimatemplet på ön Miyajima, Hiroshima slott och den vackra japanska trädgården Shukkeien Garden.

Men staden är kanske framför allt känd som platsen där den första atombomben någonsin fälldes över en civilbefolkning.

Den 6 augusti 1945 – ett datum som har fått evigt fäste på flera platser i staden.

I Hiroshima Peace Memorial Park ser du bland annat några av de byggnader som stod kvar efter attacken, till exempel Atomic Bomb Dome. Domen klarade sig delvis genom bombningen eftersom den är byggd i betong och inte i trä, till skillnad från många andra byggnader som förstördes och inte längre finns kvar. Idag står domen som ett monument, och här kan du ana hur den en gång såg ut innan de raserade murarna och spillrorna täckte marken under den.

Men historierna lever inte bara vidare genom byggnader och monument, utan också genom de människor som lever i Hiroshima idag.

Vår guide i Hiroshima var en ung man på 28 år som gick under guide-namnet Kane. Han tyckte att vi skulle ha svårt att uttala hans riktiga namn. Kane var född och uppvuxen i Hiroshima och hade en 90-årig farmor som bodde på en av Hiroshimas många öar när bomben föll.

Att tänka sig att själv ha bevittnat det som hände då – och sedan kunna föra vidare berättelserna till kommande generationer.

Det var framför allt just dessa berättelser som jag tog med mig hem från Hiroshima.

I år (2025) är det 80 år sedan attacken ägde rum, men berättelserna är fortfarande aktuella idag.

Museet i parken berättar många av dessa historier – om människor som överlevde och om alla de som inte gjorde det. För mig personligen var det barnens berättelser som berörde mig mest: de starka bilderna av brända trehjulingar och historierna om barn som gråtande bad om vatten.

Berättelsen om Sadako Sasaki har blivit en symbol för hopp och fred. Sadako dog i leukemi till följd av strålningen tio år efter attacken. Medan hon låg inlagd vek hon origamitranor, eftersom legenden säger att den som viker 1 000 tranor får sin önskan uppfylld. Sadakos önskan var att bli frisk och att det skulle bli fred i världen. Hennes klasskamrater samlade efteråt in pengar till det monument som idag står i parken, Barnens fredsmonument (Children’s Peace Monument), där Sadako står avbildad högst upp med en trana i handen.

Sadakos historia är bara en av många som man kan uppleva på museet. Jag lämnade platsen med tårar i ögonen och en klump i halsen, men också med en upplevelse rikare som jag inte hade velat vara utan.

Även om min resa till Japan bjöd på magnifika tempel, vacker natur och blinkande neonskyltar som lyser upp storstädernas gator, var det berättelserna från fredsparken och museet som berörde mig allra mest.

Dessa berättelser påminner oss om vart vi som människor bör rikta vårt fokus och om hur viktigt det är att dra lärdom av historien, så att det som en gång skett aldrig upprepas.

/Trine

TourCompass – Från turist till äventyrsresenär