Reseberättelse från Tanzania: Night game drive på Ikoma Wild Camp

I maj 2025 åkte Booking Specialist Pernille på safariresa i Tanzania för allra första gången. Under vistelsen på Ikoma Wild Camp fick hon möjlighet att åka ut på en night game drive, alltså safari i mörkret. Ni får föreställa er bilderna, för det här är det enda som inte blev alltför suddigt. Det visade sig nämligen vara svårare än man tror att ta bilder i mörkret.

Efter middagen gjorde vi oss redo för vår night game drive. En ranger från hotellet följde oss fram till porten till wild camp, där en öppen jeep väntade tillsammans med en beväpnad ranger, en chaufför och en guide som lyste upp natten åt oss.

Vi skulle ut på en tre timmar lång safari i området, och känslan av att ge sig ut i Serengeti mitt i den mörka natten var något helt speciellt. Ljuden från dagen hade förvandlats till en öronbedövande symfoni av cikador, och alla andra sinnen blev plötsligt extra alerta när mörkret tog över. Jag glömde nästan att andas och kände hur jag spände axlar och mage när vi rullade iväg. Alla taggiga buskar och termitstackar såg ut som lejonryggar eller antilophorn i mörkret. Det var knäpptyst i jeepen, och alla satt fokuserade och spanade ut i ljuset från den starka ficklampan som vår guide långsamt lät svepa över busklandskapet.

Vi fick först syn på kaniner och några stora bufflar. Ögon glimmade i nattmörkret. Impalor hoppade över vägen. Sakta lättade molnen på himlen och stjärnorna började träda fram. Att köra genom den svala natten, känna nattbrisen mot ansiktet och höra cikadorna var verkligen magiskt. När turen började lida mot sitt slut såg vi plötsligt ett lejon som slog följe med en annan lejoninna! Vår chaufför körde off road för att följa efter. De hade lagt sig i gräset, och vi kunde stanna så nära att vi fick ögonkontakt med dem. De väntade på sitt nästa byte, och en grupp elefanter dök upp i fjärran. En buffel prasslade i en buske och ljudet av hyenor skar genom natten.

Vi avslutade nattens game drive och blev eskorterade mot Ikoma av ett par zebror som travade lugnt framför jeepen. När vi kom tillbaka till campen drog jag en lättnadens suck – inte av rädsla, utan av (av)spänning och för att verkligen ta in hela upplevelsen. På väg tillbaka till tältet blickade jag upp mot den mörka natten, och Vintergatan bredde ut sig över himlen – en perfekt avslutning på en fantastisk och gripande kväll.

Pernille

TourCompass – Från turist till äventyrsresenär