De fula fåglarna – gamen

Vi ger oss ut på safari i jakten på de populära och de vackra. Det majestätiska lejonet. De färgglada fåglarna.

Men en safari handlar inte bara om skönhet.

Och dessa varelser är varken populära eller vackra. Men de spelar en avgörande roll.

De fyller alla en funktion som vi resenärer kanske sällan tänker på.

Här får du berättelsen om de fula fåglarna.

Detta är historien om gamen.

Naturens renhållningsarbetare

Tänk dig att du står mitt på savannen och ser en gam med huvudet djupt begravt i resterna av ett lejonbyte. Det kan vid första ögonkastet verka dystert. Men verkligheten är något helt annat.

Gamen är nämligen en av naturens mest effektiva städare. Den är en renhållningsarbetare med en mage som tål sådant vi andra helst vänder blicker från. En asätare, precis som hyenan, som slukar allt andra djur lämnat kvar. På bara några timmar kan den rensa ett kadaver tills bara skelettet återstår.

Det kan kännas makabert, men det är en oumbärlig och viktig uppgift:

Där det finns döda djur finns också risken att bakterier och virus får fäste och påverkar det lokala ekosystemet. Men gamens matsmältning är så effektiv att den klarar bakterier som annars skulle vara dödliga för både människor och andra djur. Just detta gör naturens renhållningsarbetare till en hjälte, både i djurens och människans värld.

Fakta om gamar

Gamen är en otroligt fascinerande varelse. Men vad vet vi egentligen om dem – förutom det uppenbara: att de inte tillhör de vackraste fåglarna?

Det finns 23 olika arter av gamar, och du hittar dem över hela världen, förutom i Australien och Antarktis.

Sju av dessa arter tillhör de så kallade ”New World”-gamarna, eller västgamar, som lever i Nord- och Sydamerika. De övriga hör till ”Old World”-gamarna, som finns i Afrika, Asien och Europa.

De två grupperna tillhör faktiskt inte ens samma familj. De västliga gamarnas närmaste släkting är storken, medan gamarna i den gamla världen är en del av hökfåglarna.

Gamarna är framför allt kända som asätare, som äter det som andra djur lämnar efter sig.

Hur kan de äta det som ingen annan klarar?

Gamarnas kroppar har genom tiderna anpassat sig för att tåla mat som andra djur inte skulle överleva att äta. Till och med deras kala huvuden är evolutionärt anpassade för att lättare äta ruttnande kött – det är praktiskt att slippa smutsiga fjädrar när man har huvudet djupt ner i ett as.

Anledningen till att gamar klarar av att äta det som andra lämnar kvar är att de har extremt stark magsyra, som kan bryta ner och döda även de farligaste bakterier.

Är alla gamar asätare?

Trots vad man kanske tror är inte alla gamar uteslutande asätare.

Till exempel äter palmgamen (Gypohierax angolensis) också frukt – och den skiljer sig dessutom från andra, riktigt fula, gamar genom att ha fjädrar på huvudet.

Den egyptiska gamen (Neophron percnopterus) har också en mer varierad diet än bara as. Den är känd för att använda stenar för att krossa strutsägg, som den sedan äter upp.

Men majoriteten av gamarna är faktiskt renodlade asätare.

Hur blev gamen en hotad art?

Gamen hör till de mest hotade fågelarterna i världen. Av de 23 nämnda arterna är 13 klassificerade som hotade på IUCN:s rödlista över hotade djurarter, däribland 11 av Old World-gamarna och 2 av New World-gamarna.

En stor orsak är att gamarna äter as som förgiftats – antingen av läkemedlet diklofenak, som tidigare användes på boskap, eller av as som medvetet förgiftats i försök att skada rovdjur som lejon, vilka ibland vållat problem för lokalsamhällen i Afrika. Därtill finns exempel (senast i Kruger nationalpark i Sydafrika 2025, där över 100 gamar dog) där en elefant medvetet förgiftades av tjuvskyttar för att de ville åt dess kroppsdelar. Gamarna åt sedan av det döda, förgiftade djuret.

Användningen av gift – oavsett anledning – har fått katastrofala följder, särskilt för gamarna i Asien och Afrika, där vissa populationer har minskat med över 90 %. Det gäller till exempel i Indien, där antalet indiska gamar sjönk från 50 miljoner till nästan noll under mitten av 1990-talet.

Förutom att det skulle vara fullständigt förödande för vår biologiska mångfald att förlora gamarna, skulle det också få allvarliga konsekvenser för både andra djur och människor. Vi behöver gamarna för att hålla naturen ren.

Vad kan du göra?

Det finns många organisationer som kämpar för gamarna. Organisationer som den sydafrikanska NGO:n Vulpro gör en enorm insats för att bevara de afrikanska gamarterna genom att bland annat rädda, rehabilitera och återintroducera gamar i naturen. Som tur är!

Men vad kan vi göra? Vi som reser? Det är lätt att känna sig maktlös. Ofta står vi bara där och ser på medan allt detta händer. För vad kan vi egentligen göra?

Men faktiskt stödjer du indirekt bevarandet av dessa hotade djurarter när du besöker nationalparker som Kruger. Många parker använder en del av inträdesintäkterna till naturvård, övervakning och bekämpning av tjuvjakt. Det gynnar gamarna – liksom alla andra djur.

Du kan förstås också själv välja att ge stöd, antingen ekonomiskt eller genom att sprida kunskap. Ju fler som förstår gamarnas roll och värde, desto starkare blir kampen för deras överlevnad.

En avslutande hyllning

Och så slutar den här berättelsen om de fula, men viktiga, fåglarna. Titta en extra gång efter dem om du är på safari i Afrika, eller på någon av de många andra platser där du kan ha turen att se dem. Och kom ihåg: utan dem skulle inte heller det vackra finnas kvar.

I skuggans ro där skönhet göms,

går gamen fram där ingen dröms.

Den rensar marken med modig hand –

en hjälte i savannens land

TourCompass – Från turist till äventyrsresenär